För att riktigt få det lilla söta barnet att fatta så brukar vi köra en ,,, Var är MAmman, var är pappan pek och jubel (vi alla svar) lek. Viggo har på sistone gjort väldiga framsteg, ibland pekar han på sina ömma föräldrar i rätt ordning( och ibland lite på lampan, men den är ju också med vid middagsbodet varje dag, så okej då.)
Och så idag, så hände det! Det som jag (mor) har suktat och längtat så till. På den mycket upprepade frågan - Kan du säga MAMMAN? Så svarade det lilla geniet oss. Mamamamamama. Oj oj oj, VILKEN fest. (vi bad senare J o M gå med i vår lovkör kring undret, de verkade dock inte höra oss på det örat... kan vara att de har LITE strängare krav på att "säga mamma"...) Hur som, idag är en jubeldag!!!
Mamamamamamamamam
(och senare så sa han bababa och pekade på W, ETT GENI)